Gubbe på vift?

Om att bryta upp, om att upptäcka att jag har en ex-hustru och om att bli fri från alla prylar för att kunna resa ut i världen för att undersöka vad som kan hända... Fast jag inte är 21 eller så. 
Om förändring - om djäkla mycket förändring...

När jag skriver detta så är mitt hem helt upp-och-ner-vänt… Liksom livet.
Charlotte har varit här några dagar, vi håller på att gå genom det som är gemensamt och hon sorterar sitt och det som ska iväg någon annanstans. Nu fortsätter vi, var och en för sig. För mig är det kanske först nu som det vi kommit överens om har blivit "på riktigt". Innan har det bara varit en idé, något som uttalats, något som kommit på papper och något som inte omsatts i en faktisk förändring. Särskilt på natten, då jag legat ensam i mörkret och tänkt - hmmm, nä hon är bara bortrest och kommer hem om någon dag. Jag hinner i alla fall tänka så i bråkdelen av en sekund, innan jag blir närvarande. Och nu är det på riktigt, jag kan känna och se förändringen. Se hur det som var vårt hem delas upp, packas ner - det gör ont.

Så nu har vi rensat och imorgon åker hennes flyttlass. En hel del har åkt iväg till ”tippen”. Jag har varit ett par rundor hos Myrorna med böcker, böcker, böcker och åter böcker… Och så lite mer böcker. Vi har säkerligen haft 5-6 kubikmeter böcker känns det som. Nåja, nu kan de leva vidare på eller eller annat sätt.

En väldigt jobbig process där kampen står mellan närvaro och minnen… Ur kartonger, skåp och lådor väller det fram minnen. Sen det ständiga konstaterandet: Fan så mycket saker jag hunnit samla på mig. Vissa kartonger som stått förvarande i källaren har inte öppnats på säkert 15 år, men hängt med till olika adresser. Till exempel en air-brush med tillhörande kompressor som jag glatt köpte i början av 90-talet, insåg snabbt att det handlade mer om teknik än konstnärlig ådra, la ner den i en kartong för att ta tag i det sen…
När man har ett hus, så blir det mycket saker som man ska ta tag i sen, och även en hel del ”bra-att-ha” saker… Och visst har det funnits många situationer där det varit bra att ha en plåtbit, en planka, eller något annat som Charlotte gärna velat slänga. Nu är det jag som slänger…

Imorgon, torsdag åker jag med Charlotte till Stockholm för att hjälpa henne att komma igång i sitt nya boende. Köra lastbil, bära, skruva upp och annat sånt där ”manliga” och rätt tråkiga/jobbiga saker. Men så klart jag hjälper min ex-hustru… Känns väldigt ovanligt att beskriva Charlotte så. Den kvinna som jag levt med i ur och skur sen sommaren 2003 - och som fortfarande är den person som står mig närmast (förutom mina barn)… Men livet går vidare.
Och väl i Stockholm så får jag spendera någon dag med min dotter som snart kommer hem från New York där hon varit några dagar med min son, som just nu är japansk utbytesstudent i USA. Japp, hans bas är ett universitet i Tokyo, men han gör ett års gästspel i USA.

Så vad ska då jag göra sen? Det är jag inte helt säker på ännu - men när jag nu inte blir direkt överöst av intressanta erbjudanden så har en idé växt fram. En idé som jag lekt med tidigare, men då trösklarna har varit lite för höga. En idé som håller på att förändras till verklighet - eftersom nu är tröskeln bara min egen. Men eftersom vi inte vet något säkert om framtiden så väljer jag att beskriva det som en idé - än så länge.

Att göra det jag inte gjorde då min kropp var yngre - att ge mig ut i världen och resa, att vara öppen för det som händer. Att inte ha några direkta planer. Visserligen har jag varit runt en del under mitt liv, men då i huvudsakligen på västra delen av klotet.  Så nu gör mig av med det allra mesta - tar några månader hos en god vän i Helsingborg där jag kan ägna mig åt att förbereda nästa kapitel i mitt liv.

Idéen för närvarande är att börja med att vara några månader i Grekland (Lesbos), där jag förhoppningsvis kommer jobba på ett center för personlig utveckling. En plats där Charlotte och jag spenderat 3 somrar fram tills 2008. Så det blir ett fint återseende.

Därefter är nästa planerade anhalt Japan, dvs någon gång efter september. Och eftersom jag inte besökt den delen av klotet särskilt mycket, så kommer jag även passa på att undersöka Australien och Nya Zeeland. Dom ligger ju i samma krokar ;-) Så ser idéen ut - typ…

En av de många fina sakerna med det jag jobbat med de senaste 10 åren är att jag fått vänner runt om i världen, och nu så får jag en chans att se deras hemmaplan. Rätt ofta har jag svarat, klart jag kommer och hälsar på, fast jag nog inte riktigt trott på det själv. Sånt där man säger… Men nu så!
Framöver kanske jag står där och knackar på en dörr i t ex Nya Zeeland. Vi får se vad som händer. Jag ska vara öppen för de möjligheter som dyker upp under färdens gång. Inser hur låst jag blivit vid ett sådant liv och boende som jag alltid haft. Prylar och inte minst en massa utgifter som banklån, el, vatten, bil, räkningar och inte minst en massa åtaganden och planer…

Har fått inspiration från många vänner inom ”personlig-utvecklings-branschen” där många lever större delen av livet med det de kan bära i USA på väg till Israel eller Berlin eller Australien, eller Malmö…

Inte minst har vännerna Anders och Wivan som för några månader sedan sålde huset, slutade sina jobb och gav sig iväg. Ena veckan vaktar de hus och sköter om husdjur och nästa så rensar de i rabatter eller hjälper till på annat sätt i ett nytt land. Ersättning är mat och husrum - typ…

Verkar vara ett spännande sätt att resa på. Träffa nya människor och komma in i ett sammanhang. Till skillnad från resor jag gjort tidigare, där hotell-tillvaron varit rätt lika oavsett om jag varit i Thailand, Amsterdam eller Atlanta, turiststråk. Och inte minst - kortare besök. För sen ska jag jobba… Men, nej, inte den här gången… Nu har jag inga måsten som hänger över mig. Det känns härligt, spännande, lockande och samtidigt läskigt. Hissnande... "Home is where I leave my hat" får en konkret innebörd.

Så om du har några tips eller förslag - hör av dig!