Läs mer om mig och det jag gör:

söndag 3 september 2017

Slampor, drevet och illusioner

Sexualitet, illusioner, horor och madonnor. En text som handlar om hur människor hellre reagerar på något enkelt, istället för att vilja se den större bilden och framförallt den egna rollen. Ett beteende som skapat och ständigt återskapar en situation där vi klänger fast vid illusioner, förnekar oss själva och pekar finger åt andra.   

Texten handlar inte om Anders Borg, utan om rädslan för vad andra kanske tycker - och den reaktion det väcker. Den handlar om att inleda förändringen där vi tillåts få vara en människor - på riktigt. Istället för att sträva efter gamla påhittade ideal. Och inte minst - att etablissemanget vågar stå upp för de mänskliga rättigheterna - även om det kan kännas obekvämt!

Så ta en liten stund, läs och fundera - för texten handlar om mig – och dig.



Svarta rubriker: Anders Borg i fylleskandal! Hora, slampa, tafsande, blackout...

Jag blir så djävla förbannad och ledsen när något sånt här händer. Men kanske inte av riktigt samma anledning som många andra. Låt mig förklara, visserligen är texten kanske lite lång, men den är viktig - och jag hoppas att den ger dig något att fundera över.

Först hade vi själva händelsen för några veckor sedan, där Anders bar sig idiotiskt åt ute på en sommarfest i skärgården. Det borde han få ”pisk på rumpan” för - inget snack om den saken! Därefter den oproportionella reaktionen på den händelsen. Där mängder av människor, från sina piedestaler, pekat finger. I media, krönikor, bloggar, på sociala medier … 

Det som upprör mig är att få verkar vilja se den större bilden, orsakerna bakom. Eller kanske väljer att inte se. Fokus på symptomen, och orsakerna tillåts ligga dolda i skuggan. Händelsen på skärgårdsön var faktiskt bara ett "fjuttigt" litet exempel - med en väldigt öm tå. Något otillbörligt hände, det är alla överens om. Alltså - ingen rök utan eld. Men alltför få går vidare och funderar över: Varför denna gigantiska rökutveckling?


"Alltså - ingen rök utan eld. Men alltför få går vidare och funderar över: Varför denna gigantiska rökutveckling?"

Så länge som vi väljer att stanna kvar ute på festen på skärgårdsön, där det är tydligt och enkelt att "någon annan" gjort något dumt, kommer ingen förändring att ske. För det här handlar egentligen väldigt lite om Anders Borg. Sen får han vara hur offentlig och känd som helst. Det handlar om oss alla! 

I det som utspelade sig, både händelsen och reaktionen i social medier efteråt, finns mycket att lära. Det”berättar” något viktigt om oss människor, och det elände vi själva skapat. Och fortsätter att skapa. 

Så länge som majoriteten av oss och våra potentater (dvs politiken, organisationer, myndigheter och massmedia) väljer att stanna kvar i händelsen på skärgårdsön, kommer det inte ske någon förändring. En förändring som börjar med att titta på oss själva - och vårt eget elände. Inte genom att peka på andra. För vi behöver titta närmare på våra egna värderingar, våra egna normer och vårt eget beteende.

Eländet - med rötter i värderingar och normer som människorna själva hittat på under historien. Och vi har klivit upp på religiöst utsmyckade piedestaler, där det pekas finger åt andra. Även då vi inte riktigt vet vad som hänt. Särskilt viktigt verkar det vara när det handlar om sådant som är kopplat till sex, relationer och kön. Den här gången – tyvärr – extra kryddat med alkohol.

I den stora rökutvecklingen – alltså i det så kallade drevet – efter Borgs inledande förlåt-inlägg på Facebook, har jag läst en del lite längre texter i både gamla och nya medier, som handlat om händelsen på skärgårdsön och där kvinnohat kommit upp. Han hade använt nedsättande ord om kvinnor, så det är inte är så konstigt. 

Men, tyvärr är många skribenter onyanserade och deras utgångspunkter kan sammanfattas i antingen "djävla kvinnohatare" eller ”djävla feminister”. Ståndpunkter de hade innan. Och såklart fanns partipolitiken, där man försöker skaffa sig poäng genom att indirekt säga – såna där manshatare har vi minsann inte hos oss.

"Jag inser att jag skriver den här texten med risk för att bli missuppfattad."

Jag inser att jag skriver den här texten med risk för att bli missuppfattad. Det är en öm tå. Men risken är jag villig att ta. För det här är så viktigt. Jag vill ställa frågan:  
Varför händer något sånt här över huvud taget? Hur kommer det att väldigt få ser det bakomliggande?  Att försöka förstå orsakerna. Inte som vanligt, stanna vid symptomen. Det som människor blev så upprörda över är ju inte något ovanligt, inte ens ute på en idyllisk svensk skärgårdsö. Om vi lyfter blicken och försöker se den större bilden och orsakerna bakom - så är det mycket värre! Men det hörs knappast något om det. 

För att vara övertydlig, när jag skriver "kyrkan" i det här sammanhanget, menar jag först och främst den organiserade delen av judendom, islam och kristendom. Det som representeras av större/mindre församlingar, med sina präster, mullor, patriarker, påvar, imamer, biskopar, kardinaler och rabbiner … Gubbar som under historiens lopp har talat om för oss "dödliga" hur saker och ting ”verkligen” ligger till.

Jag hävdar att den här sortens problem uppstår, därför att flera av mänsklighetens kulturer har utvecklat ideal och värderingar som iklätts kyrkans illusioner, och som inte stämmer överens med dom vi verkligen är. Illusioner och ”hittepå”. Särskilt när det gäller sexualitet och synen på kvinnan. Visserligen kan någon hävda att kyrkan inte spelar någon större roll i Sverige idag. Men det menar jag är fel. 

Vi har ärvt våra värderingar från våra förfäder och kyrkans tusenåriga ambition att styra oss. För även om kyrkan i Sverige idag, inte spelar en tydlig och aktiv roll i kultur- och samhällsbyggandet, så har den haft en central roll i formuleringen av värderingar och normer som idag är många människors sanning och som legat till grund för många nuvarande värderingar, traditioner, lagar och regler. Och inte minst får vi det till oss från USA, vars dubbelmoral sprids via olika medier. Se till exempel moralpaniken när en kvinnlig bröstvårta syns på ett foto på Facebook. Detta samtidigt som är USA världens största marknad för porr. En attityd som inte minst visades upp av Donald Trump, som valdes till president.

"...centrala inslag är att mannen äger kvinnans sexualitet och att kvinnan ska vara underordnad mannen."

Det räcker att vi skrapar lite på ytan – till exempel får en blackout i en viss situation – för att det som ligger där och skvalpar i vår egen skugga, och även den gemensamma, ska riskera att poppa upp. Ideal som växt fram ur gamla skäggiga gubbars idéer om den sanning som de ansett ska råda i samhällen, länder och kulturer. Där kvinnan, i framförallt situationer som handlar om att relatera till män, bara kan betraktas på två sätt. Antingen är hon en hora eller madonna (vilket inkluderar mamma till mannens barn såklart). Idéer som skapats för att bevara och förstärka maktrelationer där centrala inslag är att mannen äger kvinnans sexualitet och att kvinnan ska vara underordnad mannen.

Idéer som kidnappat vår frihet i allmänhet och sexualitet i synnerhet. Med hänvisningar till så kallade heliga texter, framtänkta, tolkade och beslutade ”sanningar”, eller rättare sagt illusioner som sedan tvingats på oss. Tvingats på oss genom århundraden. Tvingats på oss genom sagor, historier, myter, ritualer, hot, belöningar, förtryck, löften, misshandel, våldtäkter, tortyr, regler, lagar. Så klart att det påverkat oss, och det blir tillslut en del av ”vår sanning”.

"...vi behöver inte åka till galningarna i till exempel Syrien eller Afghanistan för att möta dessa ”sanningar” i sina extrema former. "


Idéer som vi möter i sina extrema former hos galningar i till exempel Syrien eller Afghanistan och i det Sverige eller Europa som fanns bara för några hundra år sedan. Där till exempel kvinnor brändes på bål, och där kvinnan mest betraktades som en förlängning av mannen.

Men tyvärr har en del galningar hittat hit norrut och finns mitt ibland oss. Nu. Idag. Vi kallar dem terrorister ibland.  Nyligen i Åbo, i vårt grannland Finland, fick vi uppleva det då två kvinnor mördades och flera skadades. Just därför att de var kvinnor.
Och tidigare i år kunde vi läsa om hur en pappa – här i Sverige – mördades, därför han vägrade döda sina två döttrar. Han mördades av en släkting som ansåg att döttrarna hade brutit mot ”regler” för hur de skulle umgås med killar i sin egen ålder. I släktens ögon hade döttrarna klivit över gränsen – blivit horor – så skammen och det de trodde att andra skulle tycka, hotade släktens heder.

"...två kvinnor mördades och flera skadades. Just därför att de var kvinnor."


Men det behöver inte gå så långt som till mord, även om det är då de stora rubrikerna tas fram. Vi har under senare tid - i takt med att vi tagit emot människor från andra kulturer fått ta del av berättelser om hur allt fler kvinnor här i Sverige behandlas sämre än män och där de kränks på olika sätt. 
Heders- och machokulturer som har utvecklats ihopväxt med kyrkorna behöver inte alltid ta spektakulära uttryck - utan är även småsaker i vardagen. Att den inställningen lever på olika sätt är tydlig om vi riktar blicken söderut. Där den den är en tydlig del av vardagen, liksom den även är det här i vårt – förhållandevis – jämställda land.  



Jag minns från 70- och 80-talen, som tonåring och ung man. Tjejer betraktades som horor och slampor, om de hade sex med många killar. Medans killar som gjorde detsamma var tuffa och blev beundrade. Sen spelade det ingen större roll om jag bodde i Jönköping, Washington eller Gislaved. Då handlade det inte om några extremister som läste ur några heliga skrifter för oss. Det var vardagsnormer för västerländska tonåringar. Tyvärr gäller samma än idag. Och inte bara i våra förorter.

"Det här handlar om vår kollektiva oförmåga att erkänna att vi alla är sexuella varelser."

"Vi" har skapat en situation där vi förnekar att människan är en sexuella varelse. Och att sexualiteten, och allt som förknippas med den, gjorts till något vi försöker undvika. Något som skambelagts, reglerats och gömts undan. I synnerhet om det riskerar att bli personligt. För när det kommer nära oss, när det börjar bli personligt, så riskerar vi komma i kontakt med våra egna dåliga erfarenheter och inlärda känslor. Situationer förknippade med skamkänslor och rädslan för vad vi tror att andra ska tänka. Moralpaniken slår till, piedestalerna kommer fram... 

Där finns kanske förklaringen till den stora rökutvecklingen jag nämnde tidigare. Nu var det inte en flykting från en annan kultur. Det var inte heller någon från samhällets bottenskikt. Det var vår egen hyllade, före detta finansminister som fick en ”blackout”. Skärgårdsfesten kom att fungera som en gigantisk spegel vi inte ville titta in i. Såklart det väcker starka reaktioner. Plötsligt börjar piedestalerna kännas svajiga och illusionerna vi lever i får sig en smäll – igen. När vi inte längre kan peka finger åt dom där andra som tillhör en annan kultur.

Shit -– det är en av oss...

Så till alkoholinslaget, den så kallade blackouten. ”Kryddan” som gav många möjlighet att lite förlåtande fokusera på själva fyllan. Istället för det större och bakomliggande. 
Fyllan, som trots allt känns mindre obekväm för de flesta. Och vi ju är rätt många som själva har erfarenheten av mer eller mindre pinsamma fyllegrejor. Och en och annan sådan har ju även gått att skratta bort…

Tänk, att bara på några dagar falla från att vara en respekterad och beundrad person och med tunga uppdrag i näringslivet, till att hamna i skamträsket, måste vara för djävligt. Att först göra bort sig ordentligt och sedan dessutom bli föremål för ett obarmhärtigt drev som skapar både hönshus och hönssoppa av några fjädrar. 

"...den ”rök” som utvecklades från den där lilla elden var inte rimlig."


Jag är Facebook-vän med Anders och under 80- och 90-talet i Östergötland kände vi varandra. Det var innan jag lämnade partipolitiken. Och, jag har svårt att tänka mig att han skulle ha utvecklats till en ”kvinnohatare” sedan dess.  Då skulle han inte fått det förtroende han haft från den offentliga omgivning han levt i. Och han skulle inte heller haft de två starka och självständiga kvinnor som funnits vid hans sida. Varken då han var gift eller nu.

Så jag inser att den där, jämförelsevis, lilla händelsen ute i skärgården inte är någon unik företeelse – inte ens i vårt jämställda land. Tusentals och åter tusentals kvinnor i Sverige och miljoner kvinnor runt om i världen blir kränkta på det där sättet och mycket värre – dagligen. Men i det här fallet ”skapade” den offentliga personen Anders Borg förutsättningen för den gigantiska rökutvecklingen. Drevet gick igång, pekfingrar stack ut från svajande piedestaler. Nu djävlar måste det rytas till!

Suck …

Ja, Borg klev över gränsen, och några personer upplevde det som obehagligt.  Men i förhållande till allt annat som händer och har hänt, som jag menar är den större bilden, så blir engagemanget och reaktionen med fokus på den där skärgårdsön obegriplig. Om det inte är så att det ligger något i det jag skrivit om här...?

"Alla, även den som lever i celibat måste förhålla sig till denna i mänskliga, starka och i grunden väldigt positiva aspekt och livsenergi."

Jag tror inte på centrala ”kampanjer” och potentaters inblandning i människors liv. Det är den sortens agerande som skapat den här sörjan, som utvecklats till en mänsklig mardröm under hundratals år och som gång på gång poppar upp på olika sätt. 
Försöken att pressa tillbaka människan som en sexuell varelse har i alla kulturer istället tvingat fram groteska, grymma och obegripliga handlingar och beteenden. Alla, även den som lever i celibat måste förhålla sig till denna i mänskliga, starka och i grunden väldigt positiva aspekt och livsenergi. Det förhållningssätt vi fått lära är ungefär som att försöka trycka ner en uppblåst badboll under vattnet. Kräver massor av energi för att tryckas ner, och trots det poppar den upp ändå – vid sidan av – och då helt okontrollerat.

Vi har lärt känna eländet i form av accepterat; sexuellt slaveri, barnäktenskap, förtryck, häxbål, avrättningar, våldtäkter, stening och andra fysiska övergrepp i samhällen där extremister haft eller har makten. Accepterat i bemärkelsen att det varit och fortfarande är inbyggda beteenden i olika kulturer. Visste du till exempel att det fram till 1962 var tillåtet för en man att våldta sin hustru - här i Sverige?

Men mera vanligt och mindre spektakulärt har dessa idéer blivit delar av kulturer, språk och beteenden. Att kvinnan betraktats som mindre värd än mannen. Sanningar där människans sexualitet tvingats in i skuggan genom lagstiftning, regler, tradition och skambeläggning. Och såklart när det poppar upp på fel sätt, fördömts från - just det - piedestalerna. 

"Sanningar där människans sexualitet tvingats in i skuggan..." 


Den som inte förstår, att när även kvinnor och till och med småungar i skolan – också här i Sverige – kallar varandra för hora eller fitta som något nedsättande. Eller när det värsta som kan sägas till någon som bor söderut, är att hens mamma är en slampa. 
Och hur många kvinnor har inte fått stå ut med frågor om utmanande klädsel och beteende i våldtäktsrättegångar?

Så beteendet är inte är något som hittats på i stundens hetta eller fylla. Vi har fått i oss det redan från pottåldern. Och obehaget och/eller rädslan som kan dyka upp i såna här sammanhang är något inlärt. För det är ju sådant man inte ska säga. Och hederskulturen har även djupa rötter även i den svenska myllan. Så, istället för att känna efter vad det väcker hos oss själva har vi lärt oss att försöka hitta någon annan att peka på. Någon därborta...

Den som inte förstår det, eller vill inte förstå, uppträder som en illusionernas försvarare och som en nyttig idiot


"...beteendet är inte är något som hittats på i stundens hetta eller fylla." 



Och för att nämna några väldigt aktuella exempel på vårt sätt att skapa nya "skärgårdsfester":  Den pågående krisen inom Vänsterpartiet som speglar problemet ur ett "kulturkrocksperspektiv" och centerkvinnornas förslag där de tror att det kan vara möjligt att skydda barnen genom förbud/åldersgräns.  
Varför inte - som centerkvinnorna även föreslår - satsa på utbildning, men i betydligt större skala och mer djupgående än vad de föreslår? Förbud - när det gäller det här området - har historiskt sett bara orsakat andra problem. Dessutom visar flera studier att porrsurfandet ligger i topp, i länder där det råder förbud. 

Det här är alltså ett arv som påverkar vårt sätt att se på varandra i allmänhet och relationer i synnerhet. Något som vi, vårt samhälle, vår kultur och vi som individer går och bär på – och det ligger i skuggan. Något vi inte gärna pratar om. Vi klamrar istället fast vid illusionerna.  Så det är inte utan anledning att potentaterna vill förbjuda, vill kontrollera och upprätthålla illusionerna. Det är inte utan anledning att de sista formella murarna i väst varit eller är just kyrkans motstånd mot kvinnliga präster, mot abort och preventivmedel och mot homosexualitet. I Sverige har vi i alla fall, trots starkt motstånd, kommit så långt att vi idag har en kvinna som högsta ledare för Svenska kyrkan. Men föreställ dig en kvinna som påve, eller patriark, eller imam … Det ligger låååångt bort.

"...användandet av nedsättande ord om kvinnor en naturlig följd av vår historia..."


Med den här bakgrunden och insikten blir till exempel användandet av nedsättande ord om kvinnor en naturlig följd av vår historia och det arv, eller ur den illusion som så många är med och upprätthåller än idag. Att låta fokus stanna kvar vid en enskild individs idiotiska beteende kommer aldrig föra oss framåt. Oavsett om vi är en Anders Borg eller något annan. Det skulle kunnat vara du eller jag. Det kommer fortsätta. Business as usual. Om inte vi – du och jag, och du, och du och du … bestämmer oss för att kliva ner från piedestalerna och börja knacka ner illusionerna. 

"Att vara människa är också att man kan vara hora. Det gäller även mig som vit, äldre man i sina bästa år."

Vi, som kultur måste erkänna att vi också är sexuella varelser, med allt vad det innebär. Och om någon skäggig gubbe för länge sen definierat det som att vara en hora – so what?! Att vara människa är också att man kan vara hora. Det gäller även mig som vit, äldre man i sina bästa år. Att vara människa innebär även att man kan vara snäll, glad, ilsken, madonna, fotbollsspelare, förälder, politiker, korvförsäljare, näringslivstopp, flykting, fattig, pajas, professor, sagoberättare, förlåtande, närvarande, kärleksfull, revisor eller statsminister… 

Vi har potentialen att vara allt möjligt – det är en av våra mänskliga kvalitéer. Sedan finns det mänskliga kvalitéer  av oss själva som vi kan hantera bättre. Aspekter som är avsevärt skadligare för oss som människor. När vi är fördömande, fega, mördare, grymma, terrorister, respektlösa, manipulerande och elaka. Det är sådant vi behöver försöka hålla tillbaka.

"Vi är alla – oavsett vårt kön – värda lika mycket..." 

Om det är något som våra nuvarande potentater - det vill säga politiken, massmedia och myndigheter - ska göra, så är det att bidra till en sådan förändring. Det har svårt att se en bättre insats - både på kort och lång sikt. Det förutsätter att vi går till orsakerna, till rötterna. Att vi alla blir medvetna över vilken roll de spelar, att det är inlärt och att de kan förändras. ÄVEN om olika religiösa, kulturella, etniska eller politiska intressen skulle protestera och hänvisa till det ena eller andra i historien. Dom historierna har vi hört förut, och nu räcker det! För mig är de mänskliga rättigheterna viktigare än ekon från historien. Det handlar inte om att kränka andra, det handlar om att stå upp för de mänskliga rättigheterna. Om det sedan skulle leda till att någon känner sig kränkt, inte mycket att göra åt.

"För mig är de mänskliga rättigheterna viktigare än ekon från historien." 

Vi är alla – oavsett vårt kön – värda lika mycket, vi har samma rättigheter och skyldigheter. De mänskliga rättigheterna har vi definierat tillsammans. Nu behöver vi tillämpa dom i grund och botten. 
Vi behöver förändra våra värderingar i grunden  och inte minst vara klara och tydliga över det som gäller i förhållande till människor som kommer hit. Vi måste riva illusionerna och att se hela människan - även den sexuella aspekten - inte bara de delar som godkänts av olika potentater.  Den långsiktiga förändringen kan bara ske genom utbildning och träning i skolan. Där vi börjar med att lära oss respektera dom vi är och de människor vi möter. Det i kombination med att vara stenhårda gentemot människor som kommit hit. Det finns inga ursäkter!

Vi ska inte behöva försöka göra om oss till dom som andra vill eller kräver att vi ska vara. Eller som vi tror att de vill. Det är där vi måste börja - att acceptera och ta ansvar för dom vi är. Det är först när vi känner en trygghet i att få vara oss själva – som vi på ett trovärdigt sätt kan vi vända oss utåt – gentemot andra utan rädsla för vad andra kanske kan tänkas tycka. 

Då spelar det ingen roll om någon annan, till exempel en packad festdeltagare eller unge kallar mig för hora, gubbe eller idiot. 
Det finns betydligt viktigare och intressantare saker att fokusera på.













Några länkar till källor och lite att fundera över:

De mänskliga rättigheterna

Sex and the Church
En brittisk dokumentär från 2015 i tre avsnitt om hur Kristendomen har format västerlandets attityder gentemot kön, gender och sexualitet genom historien. Serien visades i SVT augusti 2017 - tyvärr fanns den bara under en kortare tid på SVT play. 















torsdag 6 april 2017

Om den osynlige moralpolisen

Några frågor till Mohamed Nuur (s) och många andra!

Jag såg Kalla Faktas TV-program om moralpolisen i våra förorter. Och jag blev inte särskilt förvånad, tyvärr. Det var ytterligare en, bland en myriad av bekräftelser på det problem som påverkar en stor del av vår planet och våra relationer som människor. Jag har även mött det  i Japan, i Colombia, i Malmö... Förtrycket av kvinnorna - även om det kan ta sig lite olika uttryck. Vi påverkas alla, både män och kvinnor. Men de som drabbas absolut värst är kvinnor i områden där religiösa livsåskådningar dominerar. I Sverige har det blivit tydligt i områden där Islam dominerar, till exempel i Tensta. Så det är inte bara kvinnorna utan även männen som drabbas därför att det förväntas av dem att de ska uppträda på ett visst sätt. Så kallad "heder" är viktig och machoattityder är vanliga. Det gäller i Tensta och Rosengård men även i Tokyo, Bogota.... Kvinnor ska hållas i schack och det är framförallt männens roll att se till att så sker, i den mån som familjen och skolan inte lyckats. 

I TV-programmet kunde vi se hur präglingen börjar redan i tidig ålder. Tjejerna ska veta sin plats, till och med i skolbussen. Och den som inte gör det ska minsann tvingas till det. I andra delar av världen - där mänskliga rättigheter inte existerar - stenas, piskas eller dödas den kvinna som uppträder fel. Attityder och värderingar, som är "moralpolisen" rättesnöre, är knappast skrivna i några protokoll eller stadgar - i alla fall inte i väst. De finns i uppfostran, de finns i umgängesformer, de finns i det sociala samspelet i hemmet, i skolan. Den världsbild och livsåskådning - den sanning - som dominerar skapar rädslan för att vanära och skam ska drabba gruppen. Och föreställningarna om "vad andra ska tycka" blir en drivkraft.  Så grupptrycket räcker väldigt långt. De kvinnor gör "fel", som i t ex TV-programmet, ska korrigeras. Att bara vistas på vissa platser (hemma), att vara klädd på visst sätt, att uppträda på visst sätt, att förstå att mannen är överordnad kvinnan…. 

Så här kommer några frågor till Mohamed Nuur och alla andra som står på samma sida som du. 

Du som skriver med anledning av nämna TV-program;  "När jag går runt i Tensta ser jag inga moralpoliser"  Jag vänder mig till alla ni som påstår att ni förstår, men….  
(Nu begränsar jag mig till er som finns och verkar här i Sverige.)


Hur kan du/ni se det??? För att bara ta några vardagliga saker: 
- Hur kan du se den rädsla som till exempel gör att en kvinna väljer att låta bli att ta ett glas vin, iklädd bikini i sin egen trädgård?  
- Hur kan du/ni se det inlärda beteendet, som gör att en kvinna väljer att inte gå på kafféet? 
- Hur kan du/ni se den rädsla, som gör att en kvinna väljer ett klädesplagg framför det hon egentligen skulle velat bära? 
- Hur kan du/ni se de unga tjejer som tvingas, in i äktenskap som de inte valt? 
- Hur kan du/ni se den tjej som väljer, att inte gå ut för det börjar skymma? 


För i vardagen behövs i regel inte glåpord, tegelstenar eller våldtäkter och hedersmord. Det är inlärt. Det är blickar. Det är kommentarer. Det är uppfostran och hot.  För när det förtrycket fungerar som effektivast är när den den som förrycks tror att det ska vara så. Hur ser du/ni det? 

Hur tror du att du kan se de värderingar och normer som blir den osynliga moralpolisen? För här i Sverige är det bara undantagsvis som moralpolisen blir synlig i form av glåpord, stenkastning och trakasserier. Då omgivningen ger sitt godkännande genom att acceptera och tillåta förtrycket?

Jag vill understryka att det här inte är ett problem som handlar om Islam specifikt, utan det är mycket större än så.  Större än några stenkastande ungar i Tensta eller en caféägare i Tensta. För den osynliga moralpolisen finns även på Östermalm och i Vita huset. Men just nu och här i Sverige, så kan vi allt oftare skymta moralpolisens fula tryne i den islamiska skepnaden.  

- Kan du/ni förstå, att det vi ibland kan se tydligt, men oftast bara kan ana, som i TV-programmet, är bara toppen av isberget...

Läs även om vår oförmåga att hantera skam...