Om den osynlige moralpolisen

Några frågor till Mohamed Nuur (s) och många andra!

Jag såg Kalla Faktas TV-program om moralpolisen i våra förorter. Och jag blev inte särskilt förvånad, tyvärr. Det var ytterligare en, bland en myriad av bekräftelser på det problem som påverkar en stor del av vår planet och våra relationer som människor. Jag har även mött det  i Japan, i Colombia, i Malmö... Förtrycket av kvinnorna - även om det kan ta sig lite olika uttryck. Vi påverkas alla, både män och kvinnor. Men de som drabbas absolut värst är kvinnor i områden där religiösa livsåskådningar dominerar. I Sverige har det blivit tydligt i områden där Islam dominerar, till exempel i Tensta. Så det är inte bara kvinnorna utan även männen som drabbas därför att det förväntas av dem att de ska uppträda på ett visst sätt. Så kallad "heder" är viktig och machoattityder är vanliga. Det gäller i Tensta och Rosengård men även i Tokyo, Bogota.... Kvinnor ska hållas i schack och det är framförallt männens roll att se till att så sker, i den mån som familjen och skolan inte lyckats. 

I TV-programmet kunde vi se hur präglingen börjar redan i tidig ålder. Tjejerna ska veta sin plats, till och med i skolbussen. Och den som inte gör det ska minsann tvingas till det. I andra delar av världen - där mänskliga rättigheter inte existerar - stenas, piskas eller dödas den kvinna som uppträder fel. Attityder och värderingar, som är "moralpolisen" rättesnöre, är knappast skrivna i några protokoll eller stadgar - i alla fall inte i väst. De finns i uppfostran, de finns i umgängesformer, de finns i det sociala samspelet i hemmet, i skolan. Den världsbild och livsåskådning - den sanning - som dominerar skapar rädslan för att vanära och skam ska drabba gruppen. Och föreställningarna om "vad andra ska tycka" blir en drivkraft.  Så grupptrycket räcker väldigt långt. De kvinnor gör "fel", som i t ex TV-programmet, ska korrigeras. Att bara vistas på vissa platser (hemma), att vara klädd på visst sätt, att uppträda på visst sätt, att förstå att mannen är överordnad kvinnan…. 

Så här kommer några frågor till Mohamed Nuur och alla andra som står på samma sida som du. 

Du som skriver med anledning av nämna TV-program;  "När jag går runt i Tensta ser jag inga moralpoliser"  Jag vänder mig till alla ni som påstår att ni förstår, men….  
(Nu begränsar jag mig till er som finns och verkar här i Sverige.)

Hur kan du/ni se det??? För att bara ta några vardagliga saker: 

- Hur kan du se den rädsla som till exempel gör att en kvinna väljer att låta bli att ta ett glas vin, iklädd bikini i sin egen trädgård?  

- Hur kan du/ni se det inlärda beteendet, som gör att en kvinna väljer att inte gå på kafféet? 

- Hur kan du/ni se den rädsla, som gör att en kvinna väljer ett klädesplagg framför det hon egentligen skulle velat bära? 

- Hur kan du/ni se de unga tjejer som tvingas, in i äktenskap som de inte valt? 

- Hur kan du/ni se den tjej som väljer, att inte gå ut för det börjar skymma? 

För i vardagen behövs i regel inte glåpord, tegelstenar eller våldtäkter och hedersmord. Det är inlärt. Det är blickar. Det är kommentarer. Det är uppfostran och hot.  För när det förtrycket fungerar som effektivast är när den den som förrycks tror att det ska vara så. Hur ser du/ni det? 

Hur tror du att du kan se de värderingar och normer som blir den osynliga moralpolisen? För här i Sverige är det bara undantagsvis som moralpolisen blir synlig i form av glåpord, stenkastning och trakasserier. Då omgivningen ger sitt godkännande genom att acceptera och tillåta förtrycket?

Jag vill understryka att det här inte är ett problem som handlar om Islam specifikt, utan det är mycket större än så.  Större än några stenkastande ungar i Tensta eller en caféägare i Tensta. För den osynliga moralpolisen finns även på Östermalm och i Vita huset. Men just nu och här i Sverige, så kan vi allt oftare skymta moralpolisens fula tryne i den islamiska skepnaden.  

- Kan du/ni förstå, att det vi ibland kan se tydligt, men oftast bara kan ana, som i TV-programmet, är bara toppen av isberget...

Läs även om vår oförmåga att hantera skam...