Läs mer om mig och det jag gör:

torsdag 8 januari 2015

Våga komma närmare - om att kramas

Våga komma närmare - det var en mening som blev rubrik till kram flash mob som Charlotte och jag arrangerade med hjälp av en bunt andra människor april 2014, i Malmö och Stockholm. Båda skedde samtidigt och vi var över 250 personer som deltog. 



Nu för några dagar sedan fick jag utmaningen från vännen Patrik Deijenstedt i Göteborg.
21 januari är internationella kramdagen, vi gör en kram flash mob i Göteborg, du kan väl fixa något i Malmö?!  Och vi kanske kan få igång något i Stockholm? Så klart jag hakar på…

Jag hoppas även att du är med! 
Sätt en kråka i din kalender, 21 januari kl 17.50-18.10. Eventuellt fortsätter vi med någon form av fortsättning sedan på kvällen. Mer information kommer.


Varför kramas?

Att krama någon är intressant ur olika synvinklar. En är t ex att en kram som är minst 20 sek orsakar ett oxytocinrus. Oxytocin är kroppens må-bra-hormon som kommer loss när vi kramar vår partner, våra barn eller gullar med ett husdjur. Den ger oss en skön känsla i kroppen med andra ord - och den är alltså bra för vårt allmänna välbefinnande.
En annan synvinkel är samma som var viktig 11 april 2014, var just att snabbt kunna få en annan person att "känna" vad det betyder: att inte vara hemma, att inte vara närvarande. Den person som efter några sekunders kram känner att det blir jobbigt, att närheten känns obekväm har antagligen något "inre" att titta närmare på. Lite svårt att förklara, betydligt enklare att ge en upplevelse genom kramen.

När jag för många år sedan var på en kurs i Italien fick jag en första lektion i just hur jag då hanterade närhet. Vi satt ett gäng utomhus, det var kort paus och några av oss satt utomhus i solen. En ung och vacker kvinna, som tillhörde gruppen kom och alla stolar var upptagna, så hon hade ingenstans att sitta. Hon valde att sätta sig i mitt knä och höll om mig och satt på ett sådant sätt så jag fick hennes bröst och dekolletage precis framför ansiktet. Det enda jag tänkte då var - hon vill nog ha sex med mig. Jag åkte rakt upp i huvudet och "tankecirkusen" drog igång. Med den erfarenhet/träning i närhet jag hade haft fram tills dess, så var att sådan närhet är ett uttryck för att vilja ha sex. I alla fall i den värld jag levde i då. Senare insåg jag, att det inte alls varit hennes intention - hon hade bara behövt en plats att sitta på, och mitt knä hade passat den gången.

Och så är det antagligen för de allra flesta, särskilt oss män, att vi lärt oss att närhet betyder sex. Så därför är det kanske inte så konstigt att många känner sig lite obekväma i en lång och nära kram, en kram som passerar gränsen för den vanliga och chica vänskapskramen som vi hämtat från sydeuropa. När vi har haft kurs, så har vi ibland haft en liten kramskola, där vi visat olika former av de kramar som brukar användas. Grabbkramen, tonårskramen, den kontrollerade kramen, "kyrktornet", "vill-ha-kramen"...

Den långa kramen, där vi vågar vara nära någon annan, utan att det betyder något än en stunds närhet. Det är den kramen vi kommer använda oss av den 21 januari. Där vi är i nuet, utan att låta tankar, idéer, fantasier och rädslor gå igång. Att känna värmen och närheten av en medmänniska som jag möter. I regel är det någon jag känner sen tidigare, men det kan lika gärna vara en person jag aldrig träffat innan.




Det som skedde våren 2014 på Centralen i Malmö och i Stockholm, var även en manifestation kring behovet som finns i att vi alla tränar på att vara närvarande och att närhet inte är farligt. Att vi vågar vara nära varandra, utan att det ska betyda något annat. Att vi ska kunna möta en medmänniska, vem som helst. Att kunna mötas i en lång, nära och varm kram. Det kan vara den rumänske tiggaren, min granne, en vacker kvinna, en invandrare, farbror polisen eller ett barn. Jag möter människan.

Jag ser det även som ett politiskt ställningstagande. Mot dom som anser att vi som bor här i Sverige enbart ska vara dom som har en viss bakgrund, eller en viss sexualitet och eller ha vissa värderingar. Kramen är ett sätt att möta alla - även den vars värderingar och åsikter inte stämmer överens med mina. Att möta även den som har en annan hudfärg, annan etnicitet eller sexualitet än den jag har. Den blir ett sätt att säga - jag möter dig som medmänniska. Jag accepterar dig precis som du är.

Att göra ett sånt här event blir även ett sätt att uppmärksamma något. Att lyfta fram behovet att verkligen möta varandra i närvaro. Dom som går förbi och inte vågar stanna, får förhoppningsvis något att tänka på.

Så, bortsett från att det blir en stunds mysiga kramar den 21 januari, så är det vi gör ett sätt att lyfta fram olika saker som alla handlar om att:

Våga komma närmare.

Närmare sig själv och närmare en annan.

/A


Lite inspiration från 11 april 2014
Sydsvenskan om Malmö
Skånska dagbladet om Malmö
TV4 om Stockholm
• Expressen TV om Stockholm