Läs mer om mig och det jag gör:

Visar inlägg med etikett process. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett process. Visa alla inlägg

tisdag 27 januari 2015

Är det verkligen du som bestämmer? och om Primalcoachning.

Ibland reagerar vi på ett sätt som känns märkligt, och ofta inte alls är till vår fördel. Efteråt kan vi ställa oss frågan: Varför gjorde jag så? Och du har säkert varit i situationer där känslan varit att dom du betraktat uppfört sig som småungar i en sandlåda, inte som de vuxna du ser. Förklaringen är antagligen att det är våra "inre barn" som är i farten. Det "inre barnet" kidnappar oss,  vi reagerar för att undvika känna rädslan för något -och så styr "barnet" våra liv. Fast vi är vuxna. Vi förminskar oss själva. Vågar inte. Håller tillbaka. 

Om du vill - så kan du ändra på det!


Vårt inre barn

Det som ibland kallas för "vårt inre barn" är prägling från barndomen. Barndomen, den del av våra liv där vi skapar den grundläggande bilden av oss själva, och som vi har med oss sedan i livet. Där bestäms  även hur vår relation till omvärlden ska utvecklas - det vill säga, hur vi ser på oss själva i relation till andra (partners, föräldrar, kollegor, chefer, grannar, auktoriteter, etc).
Man skulle kunna säga att det är några av de viktigaste byggstenarna i det fundament som vi står på under resten av livet - även när vi är vuxna. Inom psykologin och inom personlig utveckling kallas det ibland för primala frågor.  Alltså sådant som var av betydelse under vår tidiga barndom. För många av oss skapar det här "inre barnet" en hel del problem, och vi begränsar, förminskar oss och våra liv.

Som barn är vi med om olika saker, som från barnets perspektiv ibland upplevas handla om liv och död. Det kan vara fysiska eller mera mentala upplevelser. Det kan vara enstaka händelser eller det kan vara något som sker över längre tid. Erfarenheter som ur barnets horisont blir en anledning att "bestämma något". Att något är "farligt" och att just detta farliga måste undvikas. Så föds olika beteenden hos oss.

Ett beteende som i regel går ut på att undvika olika situationer.
Ett beteende där att slippa känna rädslan blir en  starkt drivkraft. Ett beteende som sakta blir en del av oss själva. Jag är sån!
Betraktat ur en vuxens perspektiv så kanske händelsen inte ens skulle noterats och än mindre vara farlig. Men då är det ett perspektiv där vi har hunnit skaffa erfarenheter, kunskap och inte minst styrka.
Barnets perspektiv är ett helt annat.
Som barn är vi helt beroende av vuxna, dvs framförallt våra föräldrar, och att då blir relationen till dem central. Som lite äldre barn är man även mer beroende av att tillhöra ett sammanhang (t ex en familj, en grupp, en skoklass, en klubb, etc), och då blir sammanhangets värderingar, reaktioner, känslor, etc - väldigt viktiga. Och det som riskar att inte få vara med blir väldigt farlig.
Allt detta sammantaget skapar något inom oss - som vi kan kalla för vårt inre barn. Vars starka drivkrafter är bland annat att se till så vi överlever, får bekräftelse och inte utesluts ur vårt sammanhang. Det styr våra liv - om vi inte gör något åt det.

Begränsande idéer

Vårt "system" - dvs allt som är jag, är så fantastiskt så ibland kan vi glömma eller förtränga den ursprungliga orsaken som orsakat ett visst beteende, och efterhand tror att "vi är såna". Och vi utvecklar beteenden som bygger på idéer som:
• Jag är inte accepterad • Jag har inget värde • Jag retar mig på sånt som andra gör. • Jag vågar inte hävda mig. • Jag är tyst. • Jag tillåter att mina gränser kränks. • Jag är gränslösa. • Jag åsidosätter mig själv. • Jag litar inte på andra. •  Jag går snabbt i försvar. • Jag ska vara alla till lags. • Jag ska inte gråta. • Jag skäms för allt. • Jag får inte göra andra arga på mig. • Jag måste ha andras bekräftelse. • Jag får inte göra fel. • Det är andras fel • Jag får inte misslyckas • Jag måste ta ansvaret • Jag ska inte lyda • Jag måste klara mig själv • • • •
Rationellt? Tja, det beror vilket perspektivet är. Men, det är inte särskilt rationellt att vara vuxen och agera som ett barn som inte vill bli rädd. Och om vi inte förstår och lär om - så kommer vi fortsätta agera helt idiotiskt ibland.

Om vi skrapar lite på vår yta och vår historia så kan vi alla säkert hitta vilka idéer som styrt våra liv. Kanske du känner igen någon eller några av dessa - eller så hade du andra. För somliga har dessa idéer haft en mindre betydelse och för andra så har det dominerat hela livet.

Min egen erfarenhet

För mig blev idéen jag är inte accepterad en av de idéer som dominerat mitt liv. Första gången jag mötte det var när jag var runt 20 år fick höra av en vän: En sak som är bra med dig är att man alltid vet att du tycker att alla andra är idioter. Och visst låg det något i det han sa. Alltså att min attityd och mitt beteende var sådant. Det var mitt sätt att skydda mig. Genom ironi och att vara tuff, så kunde jag hålla en distans till alla andra. Inte låta någon komma nära och undvika situationer där jag skulle kunna riskera hamna en sits där någon skulle kunna välja att inte acceptera mig. Att det sedan innebar att jag samtidigt sa nej till alla som skulle acceptera mig tänkte jag aldrig. Rädslan var drivkraften. Såhär i backspegeln kan jag se många beslut jag fattat under mitt liv, där drivkraften varit den där rädslan. Där jag valt bort nyfikenhet och kärlek. Fast det fattade jag ju inte då - jag var ju sån. Men idag vet jag bättre, jag har lärt om och mitt inre barn är betydligt lugnare och tryggare idag än för 10-15 år sedan. 

Primalcoachning

Primalcoachning är en process där du får undersöka din barndom och möta ditt inre barn. Du lär dig förstå vad det är som driver det där inre barnet och du får verktyg att kunna förändra de beteenden som inte gynnar dig. Du får möta ditt inre barn, lära känna det samt de idéer och rädslor som barnet bär på. Det ger dig en möjlighet att reflektera över varför du agerar som du gör nu när du är vuxen. Antagligen kommer du upptäcka att ditt inre barn har en rätt stor makt i ditt liv. 
Primalprocessens mål är att du som vuxen ska ta tillbaka den makten och att skicka iväg barnet att leka, istället för att försöka hantera konflikter, möten med andra vuxna eller hantera andra situationer som kan kännas farliga.  Hör av dig så berättar jag mer!





söndag 18 januari 2015

Du kan få det bättre!

Du kan faktiskt ha ett bättre liv! För somliga så finns det jättestora förändringar/förbättringar att göra. Problemet är att många inte vet att det går att förändra. Många människor tror att de måste stå ut, att  hålla tillbaka, att känna att man inte vågar, inte kan - och att det "bara" blir fel. Min kommentar är - det går att förändra! Du kan ha ett bättre liv - mycket bättre! Det gäller bara att börja.

Det allra mesta vi gör, känner, hur vi uppfattar världen runt oss och de beteenden vi har är inlärda under vårt liv, som vi till exempel lärt engelska, matte, biologi... Fast oftast är det inte i en skolbänk, medvetet och strukturerat - utan genom olika livserfarenheter, i stort och i smått.


Det vi lärt oss blir sedan utgångspunkten för hur vi möter livet. Skuld och skam är säkert något du känner till - och dessa två känslor i kombination med rädslan är ofta väldigt effektiva på att lära oss att hålla tillbaka och att förminska oss själva. Så gör de allra flesta - somliga mer och andra mindre. Dom jag möter är dom som insett att de vill förändra. Att deras liv kan bli mera, roligare, bättre - att de kan få mera liv i sitt liv.


Det jag jobbar med tillsammans med mina klienter är i grunden inte konstigare än att lära sig en ny sport eller ett nytt språk. Det som behövs är tillgången till kunskap, träning och kanske det viktigaste, viljan och modet att förändra. Sen behöver man så klart förstå att vissa saker tar lite tid att förändra - särskilt om vi ägnat 20, 30, 40 år åt träna in dom. 

Bara eländigt minne...

Föreställ dig att det är du som vill ha en förändring.... Min uppgift är att hjälpa dig i den processen. Att du inte längre är ett offer för sådant som faktiskt "bara" är eländiga minnen från upplevelser i din egna historia. För det är i regel bara minnen - även om det kan ha varit fruktansvärda upplevelser när de väl skedde. Här kan du följa en klients resa - då hon fick i läxa att skapa/rita en bild mellan våra sessioner. Hon är ett fantastiskt inspirerande exempel på utveckling från skam till lust.

En av min klients teckningar.
Publicerad med hennes tillstånd.

Klicka för att se fler bilder.

Våra minnen av sånt som skett tidigare i vårt liv gör en del av oss - kanske du - till en del av personligheten - eller egot. Några typiska tankar som växer fram ur det är:
  • Jag är sån... 
  • Så kan jag inte göra... 
  • Jag måste... 
  • Det är onormalt...  
  • Jag är onormal... 
  • Vad ska andra tänka...
Jag brukar säga att klienten går omkring med en tjock "regelbok", och det har förmodligen du också. En personlig regelbok som talar om hur just ditt liv ska levas, vad som är ok eller fel.  För att slippa den rädsla som finns förknippad med minnet undviker du vissa situationer och/eller ämnen - medvetet eller omedvetet. Efter en viss tid så kanske du glömmer bort själva händelsen, men rädslan finns kvar och styr och påverkar.
Och med "rgelboken" blir även kontroll ett viktigt inslag. Ju mer/bättre kontroll du har - desto mindre är risken att du kommer i närheten av något "farligt". Nåja, det är i alla fall en av idéerna som många har med sig till mig. Och det påverkar beteendet. Vissa saker, situationer och ämnen blir förbjudna eller väldigt omgivna av "regler". Det kanske blir tydligast på jobbet eller så är det i den nära relationen som du har - eller önskar att du hade.

Min roll

Vi börjar med ett förutsättningslöst möte där vi undersöker just din utmaning, och om vi kan jobba tillsammans. Tryggheten är viktig eftersom det många gånger handlar om känsliga och sårbara ämnen. Dessutom är det viktigt att förstå att det som behöver ske är en process som i regel kräver engagemang och energi. Jag finns med under den processen.  Jag hjälper dig att identifiera det som behöver förändras,  hur det påverkar ditt beteende och därmed ditt liv. Ofta är påverkan betydligt större än du anar.



Jag har med mig kunskap, jag har distansen, jag är envis, kreativ, oväntad och hjälper dig hålla kursen då det behövs. Ibland är jag utmanande, ibland är jag ett stöd och inspiration - beroende på situationen. Jag ser till att det finns en rörelse, att du inte stannar upp - baby-steps eller stora kliv. Vi gör det du behöver i en trygg, och ibland utmanande resa. Kroppen är ett viktigt verktyg och utgångspunkt. Kroppen ljuger inte och kroppen är alltid närvarande i nuet.
Somliga vill ha en intensiv process, där vi arbetar koncentrerat. Andra jobbar långsammare.

Kolla in min hemsida, så får du kanske en bättre bild av mig. Önskar du personliga referenser så finns även den möjligheten.

Hör av dig!